A R I L D

ARILD

APRIL

Boken Arildkolonin av Föreningen Arildkonstnärernas Vänner

KONSTVANDRING I ARILD

TILL KVÄLLENS GUIDADE VANDRING i Arildskonstnärskolonins anda hade 30 personer slutit upp. Guiderna Clas och Louise Hellstrand startade på Porras backe. Här har man en magnifik utsikt över hela området. Man förstår att åtskilliga konstnärer drogs till denna del av vårt land. I början av 1800-talet var det mest danska, norska och tyska konstnärer som besökte Kullaberg.

De kom för landskapets och ljusets skull, klippornas spektakulära formationer, de eviga bränningarna och Kullens profil mot havet.

Senare kom det mest svenskar och danskar.

Konstnärerna hyrde in sig hos lokalbefolkningen. Några köpte egna hus i Arild, hus som fortfarande finns kvar inom samma familj. De målade friluftsmåleri, nationalromantiskt och bybor som fick se sig avbildade.

Konstnärskolonin i Arild kännetecknas också av ett stort antal kvinnliga svenska konstnärer. Detta berodde till stor del på Elisabeth Keyser. Hon hade en lång utbildning från Stockholm och Paris bakom sig. Under sommarmånaderna höll hon konstnärsskola i Arild för både män och kvinnor. Kvinnorna målade ofta porträtt,  men umgicks också med de manliga konstnärerna. Vi fick se bilden av Jacob Silven från 1880 som pryder den nyutkomna boken om Arildkolonin. Här sitter konstnärerna sida vid sida i den tidens emanciperade artistmiljö.

Under vandringen såg vi vackra, välbevarade hus där konstnärer ofta bodde flera månader i sträck. Omkring 50 mer eller mindre kända konstnärer har under koloniperioden återkommit till Arild eller dess omgivningar. Från Hornbeck i Danmark kunde man lätt segla över till Arild. P S Kröyer och B U Middelboe gjorde detta ofta. De fann att man inte behövde fara till Skagen för att finna det enastående ljuset - det fanns i Arild.

Konstnärerna bodde hos byborna men de åt och samlades hos Mor Cilla. Hon lagade erkänt god mat. Hon tog inte konstverk som betalning utan pengar. Kungens bror, Målarprinsen Eugen, hade ätit hos Mor Cilla och nu kom självaste kungen, Oscar ll på besök i augusti 1884. Det bjöds på god mat och fina viner. Mor Cilla fick ha kungen till bordet. En äreport iordningställdes utanför värdshuset. Hovfotografen Peter P Lundh förevigade allt. Hans hus och ateljé passerade vi under vandringen. Efter lunchen for kungen åter till Sofiero.

Så gjorde vi en promenad ner till hamnen. Förr var Arild ett stort fiskeläge med hamn för sillfiskarna. Man bodde längre upp mot Brunnby och Krapperup. Byfogden fick betalt i sill.

Sen tog vi en längre promenad upp till Arilds katolska kapell. Här mötte Sverker Johansson upp och berättade om Gisela Trapp, född Henckel 1873. Familjen Henckel hyrde återkommande in sig hos kapten Öfverberg eller hos målarmästare Göransson. Man åt middagarna hos Mor Cilla. Här blev man bekanta med Oskar Trapp och hans familj. Gisela var konstnärligt lagd och fick utbildning i Köpenhamn. Då Oskar blev änkeman gifte han om sig med den unga Gisela. De bosatte sig på Fredriksdal och hade sommarhus i Arild. Gisela målade och tecknade under hela sin livstid. Hon konverterade till katolicismen och efter Oskars död blev hon mer tillbakadragen och målningarna fick en mer religiös underton.

Gisela Trapp lät bygga ett katolskt kapell på sin tomt med Arilds kapell som förebild. På väggarna har hon målat Arildslegenden, sagan om Tore och Arvid som sändes ut på ett skepp av sin styvfar för att drunkna. Tore flöt i land i Torekov och Arvid i Arild. Därav namnen på orterna. Det finns en ballad med 38 verser om legenden. St Arild blev så ett lokalt helgon. Många målade blomornament i kapellet är kopior från Brunnby kyrka.

Sammanfattningsvis blev det en mycket intressant kväll. Tror att nu blir Arildskonstnärerna ännu mer kända framöver. Roligt med så många deltagare. Regnet höll sig borta och promenaden gick ganska bra. Överraskande och få höra att de kvinnliga konstnärerna fick så stor plats. Fast jag hört Sverker tala om Gisela och Arildslegenden två gånger tidigare är den alltid lika fascinerande. Kanske blev det lite mycket om detta och lite för lite om de övriga målarna. Hade också gärna velat gå in på Mor Cillas värdshus. Suttit där och känt andan från förr.


Ulla-Beth Nilsson