NORRKÖPING

Ljungberg.

Ljungberg målade en föreställande realistisk konst. (Klicka på bilderna för stor version och bildtext.) Han hade alltid ett skissblock i fickan. Teckningen är konstens moder. Ljungbyborna var vana att se Sven sittandes i sin blå målarhydda. Den var på hjul så han flyttade den enkelt. Med duk och pensel målade han så av livet i Ljungby. Här pågick en rivningshysteri i stan. “Förändringen i sig är inte av ondo bara den sker med kunskap och respekt för människan”, sa han.

Ljungberg var bl a Rektor på Konsthögskolan i Stockholm, där han själv studerade som ung. 1980 blev han professor. Han behärskade de flesta tekniker från det lilla formatet till det monumentala. Han finns väl representerad i Sverige och i de stora museerna i Europa.

Under turen i museet kunde vi få ta del av Svens tavlor, vackra väggbonader som vävts efter hans målningar, trägravyrer, bokillustrationer samt de bilder som återfanns på diplomen till nobelpristagarna i kemi, fysik och ekonomi.

Vi fick också se fin konst av sonen Pontus samt tuschteckningar av Svens fru Ann Margret Dahlquist. Hennes konst visade stort samhällsengagemang.

Sven ligger begravd på Skogskyrkogården i Ljungby där Annelundskyrkan ligger centralt. Kyrkan är rikt utsmyckad med målningar av Sven. Utöver korets rika utsmyckning finns på sidoväggarna elva målningar från Jesus Golgatavandring. Väl värt ett besök! Hanns ej med denna gången.

Via lunch på Olofs hotell i Åseda kom vi till Oskarshamn och Döderhultarmuseet. Träskulptör Axel R Petersson, född 1868 i Döderhult växte upp i en bondefamilj. Fader dog tidigt och Axel skapade en stark modersbundenhet. Skolgången gick knaggligt. Teckning var bästa ämnet och han började tidigt “kreta i trä” och var tidvis medhjälpare hos ornamentsbildhuggare E Källström.

Efter en kort beväringstjänst och en låtsad Amerika-emigration (han spelade bort hela reskassan på Danskt klasslotteri) inleddes vad han kallade de tjugo magra åren. Axel fick då öknamnet “Tolvskillingen” efter det pris han begärde för sina alster. Han blev känd som ett original, en bohemisk särling. Han hade lovat modern att ej dricka alkohol mer vilket han höll livet ut. Dock sög han regelbundet på Rosens bröstdroppar som innehåller Opium.

Ett lokalt erkännande fick Axel 1906 vid en jubileumsutställning i Oskarshamn. Det nationella genombrottet kom 1909 då han blev inbjuden av Hasse Zetterströms och Söndags-Nisses utställning av humoristisk konst i Stockholm. Här blev Axel ett stort namn och fick epitetet Döderhultaren. Konsthistorikerna talade om honom och utställningarna blev många även utomlands. Han sålde flera alster och började tjäna pengar. Dock slarvades pengar på mekaniska spekulationer samt på hans stora flygpassion. Axel försökte komma med på Andrees ballongfärd samt när flygmaskinen fick sitt genombrott gjorde han ca 15 uppstigningar.

Döderhultarens första alster hade en glättad, sandpapprad yta, så hade han lärt sig. Senare får träskulpturerna en mer expressionistisk form. De grova, tvärskurna huggytorna ger ett mer rättvist uttryck till figurerna tyckte Axel.

Vi fick även här en fin guidad tur i museet. Vi var många som blev mycket positivt överraskade över de så vackra och uttrycksfulla skulpturerna. Man kunde nästan känna hästens frustande och dansande parens glädje. Djur och människors liv och leverne, allt utskuret i aleträ samt lasyr av ebenholts- eller kimröksfärg.

Efter eftermiddagsfika på Sjöfartshotellet blev det en snabb färd till hotell President i Norrköping. En god middag åts på restaurang Hugo som avslutning på en fin och innehållsrik dag.

Efter frukost blev det promenad till Ståhl Collection för ett guidat besök. Ståhl Collection är ett privat initiativ där konstsamlaren Mikael Ståhl (tidigare fastighetsinnehavare) visar upp sin privata enorma samling av samtida konst i Yllefabriken, en av Norrköpings vackra gamla nedlagda textilfabriker. Den rustika miljön, de vackra konstverken samt en mycket duktig guide, gjorde detta besök ett stort intryck på oss. Av samlingens ca 500 verk fick vi bli berörda av ca 170 verk. Efteråt blev det fika på stan på Fräcka Fröken. Vi frågade hur namnet hade uppstått. Ägaren svarade att det var från en text på ett mjölkpaket. Ja så kan det också bli!!

Nu var det dags för en guidad rundvandring i Norrköping och Industrilandskapet. Vi var många som inte visste vad det var. Det är det stora området i centrala stan där flera textilfabriker samt Holmens bruk verkade. De stora vackra byggnaderna finns kvar och nu huserar här restauranger, bostadshus, museer, konserthus, multiarenor, science park samt en stor filial till Linköpings universitet. Under vandringen sågs Strykbrädan och Strykjärnet, konstverket Skorstenen och en fin skulptur av Moa Martinsson, vars mor var en av textilarbetarna. Vi såg på Laxtorget, bronsskulpturen “Den svenska tanten”, av Susanna Arwin. Samma konstnär som gjort den berömda statyn” Med handväskan som vapen” i Växjö. Runt oss flöt Motala ström med vattenfall och flera kraftverk. Vi blev imponerade av hur väl stan bevarat och förvaltat allt det gamla.

Efter en god lunch, naturligtvis i en gammal renoverad fabrikslokal, gick vi till Norrköpings konstmuseum. Pehr Swartz, född 1860, kvarnägare och donator, donerade en stor samling konstföremål, som lade grunden till nuvarande konstmuseum. Den utställning vi fick besöka var en samlingsutställning i tolv avsnitt. Guiden försökte förklara för oss om de tolv grenarna

på en stam. På en o samma vägg (gren) fanns olika konstnärer från olika tidsepoker men skulle ha ett liknande tema. Förhoppningen var att man ska hitta nya spår, att få oss fundera över det invanda. Antingen var några av oss trötta eller så hittade vi inte de nya spåren. Vi gick så hem och sen blev det middag på Hugo igen.

Efter en god frukost tog bussen oss till vackra Löfstad Slott. Vi fick en guidad tur bland salarna som stod såsom sista ägaren, Emilie Piper lämnade det 1926. Strax innan hennes död skänkte hon inventarierna till Östergötlands museum med tydliga instruktioner att allt skulle bevaras som det stod. Byggnaderna förvaltas av Riddarhuset. Axel von Fersens ande svävade i rummen samt en mängd tidigare ägares porträtt hängde på väggarna. Man kände sig hela tiden betittad. I ett litet utrymme mellan två salar, hängde en mycket tidig tavla av Hilma af Klint förställande Emilis syster. Det blev en av behållningen från besöket samt en rundtur i engelska parken anlagd av Sophie von Fersen och Växthuset. I en av flyglarna kan man boka bröllop mm samt vi fikade i värdshuset.

Så upp i bussen igen för färd till Söderköping och Galleri Rådhuset. Utställningen hette Bland Art, konst och konsthantverk. Åtta lokala konstnärer ställde ut sina olika verk och skötte också visningar mm. Intressant och spännande. Några inköp blev det också. Lunch på Söderköpings Brunn samt en liten promenad hann vi med innan avfärd till Vreta kloster. Här mötte två lokala entusiastiska guider upp.

Vretas kloster är från 1100-talet och var det första klostret i Sverige. Här bodde Cistercien-ordens nunnor ända fram till 1580-talet då sista nunnan dog. Klosterbyggnaderna förföll då och idag ser man bara lite ruiner. Ett Babtisterium, dopanläggning, hittade man efter en arkeologisk undersökning 2006. Kan vara Skandinaviens enda kända enligt guiden. Fanns redan innan klostret byggdes. Klosterkyrkan, en av vårt lands mest intressanta medeltida byggnader, uppfördes också på 1100-talet av den Stenkilska ätten. Den har byggts ut och ändrats med åren men den har alltid varit en församlingskyrka i obruten funktion. Senaste restaureringen var 1914-1917 och det var så vi såg kyrkan idag. Nu blev det rask hemfärd med bussen och Hugo väntade med en god middag.

Nu hade vi kommit till den sista dagen på vår resa. Raskt upp i bussen för en vacker färd ner till Gyllene Uttern, en vacker rastplats vid Vättern och Sveriges äldsta vägkrog. Huset byggdes som en kopia av Bollnässtugan på Skansen av Ryttmästare Gyllensvaan. Invigningen var 1933 men fick snabbt byggas ut med flera rum, matsalar och ett vigselkapell. Allt gick nu i barockstil, med inspiration från Läckö slott.

Gyllensvaan var född von Otter men enligt reglerna för fidekommisset hade han måst byta namn. Namnet Gyllene Uttern är en lek med de båda namnen som han fann lämpligt. Efter kaffe och fralla samt en bensträckare körde vi till Vandalorum. Ett museum för konst och design utanför Värnamo. Efter lunch i museets restaurang Syltan fick vi en guidad tur.

Sven Lund, död 2015, tidigare ägare till möbelföretaget Källemo AB är initiativtagare till Vandalorum. Hans konstintresse började redan som 15-åring då han cyklade till skolan och mötte Sven Ljungberg som satt och målade vid vägkanten, (här knöt vi ihop resan väl). De samtalen kom att inspirera honom mycket. Han gick målarkurser och på utställningar. Redan 1984 började han skissa på ett museum men det tog ända fram till 2011 innan första delen invigdes. Italienska arkitekten Renzo Piano ritade de elva Ladorna, inspirerad av den gamla röda, monumentala torklada som tidigare fanns på plats. I dag finns bara fyra byggnader klara men de övriga är utmarkerade med en röd gavel. Namnet Vandalorum gav Moderna museets chef Pontus Hulten museet efter de smålänningar, “vandaler,” som drog ner i Europa och härjade.

Museet innehåller bl a Smålands konstarkiv, en verkstad för barn samt tillfälliga utställningar av nutida formgivare och konstnärer, både svenska och utländska. Där bedrivs även en designutbildning.

Utställningen “Wanja Djanaieff och hennes 22 älsklingsfärger” berörde oss mycket. Hon har ett brokigt designliv som guiden sa. Känd för att ha varit designchef vid bl a NK Designgrupp, Strömma Sweden och Almedahls. Vem minns inte hennes blågula dressar till svenska OS-truppen i Munchen 1972? Caroline Mårtensson, Innan ridån faller, lärde oss om ekologisk läskunnighet. Nytt ord för många av oss. Inredningen i museet bestod av omsorgsfullt utvalda möbler från Källemo AB och dess kända designers.

Så var det bara sista biten hem till Helsingborg. Allt hade gått så bra under hela resan och vi var nu fulla av nya intryck. Vi tackade alla varandra och hoppas på en ny resa snart. Väl mött!

Norrköping 15/9-18/9 2022

Ulla-Beth Nilsson