VÄSTKUSTEN

Den är ett av de sista stora slottsbyggena i Sverige. (Klicka på bilderna för bildtexter och stor version.)

James och Blanche var kusiner, uppvuxna med brittiska föräldrar och vistades ofta i England. James dog kort efter byggstarten varpå Blanche bestämde mycket om utseende och inredningen på Tjolöholm. Inredningen kom från varuhuset Liberty i London och är helt bevarad. Blanche var mycket modern och önskade alla nymodigheter till slottet. En dammsugare kördes fram på en vagn till ingången eller fönstren och sen sög ”pigan” med en 40 meters slang i salarna. Badrummet vi såg innehöll en spektakulär dusch och ett stort nedsänkt badkar. Huset hade både el och centralvärme vilket gjorde att paret gärna vistades på slottet med eller utan gäster. De hade sitt handelshus inom trävaruindustrin och boende inne i Göteborg.

Blanche dog redan 1906, vid 53 års ålder, och slottet ärvdes då av dottern Blanche, gift Bonde. De bodde på slottet fram till en skilsmässan 1920. Blanche bodde sen mest i Stockholm men for till Tjolöholm under somrarna. Efter 1951 stod slottet ofta obebott. Sonen Carl Bonde ärvde slottet efter sin mors död 1960 och Göteborgs stad köpte det 1964 för att användas som fritidsreservat.

Under 1970-talet rustades byggnaderna upp och jordbruket arrenderades ut. Slottet öppnades delvis för besökare. Nuvarande ägare är Kungsbacka kommun. Tjolöholm är sen 1991 byggnadsminne.

Vi såg de stora häststallarna som mor och dotter drev intensivt. Dottern Blanche drev också hundavel. Slottet har en vacker park och en slottskyrka. De som arbetade på slottet bodde på området i en by med röda stugor. I dag kan man hyra dessa små arbetarbostäder. Vi drack kaffe i Storstugan som förr användes som församlingshus. Den innehöll en samlingslokal och en skola på ovanvåningen för arbetarnas barn.

Så var det dags för färd till Gunnebo slott uppfört i nyantik stil i slutet av 1700 talet. Slottet innehåller 25 rum och ägs numera av Mölndals kommun. Huset har bland andra ägts av en brittisk familj Barclay och sist av familjen Sparre. Det förklarades som byggnadsminne 1963. Slottet har renoverats, vårdats och återskapats regelbundet under senare år. Varje år förekommer ett populärt sommarspel i parken. Vi intog här en mycket god lunch och en stund fanns för en kort promenad i parken.

Bussen tog oss nu till Göteborg. Under ett ösregn blev vi incheckade på hotell Elit Park. Så kunde vi sen gå den korta promenaden till Konstmuseet vid Götaplatsen. En guide visade oss runt och gjorde nedslag vid vissa tavlor. Bland annat vid Gustaf Cederströms målning "Karl den XII likfärd", målad 1878 i Paris. Målningen köptes av en rysk storfurste men 1923 köptes den tillbaka till Sverige och skänktes till konstmuseet 1938. Cederström gjorde en kopia 1884 av likfärden, som nästan liknade den föregående. Den hänger nu på Nationalmuseet i Stockholm.

Edvard Munchs tavla "Kvinnan som kysser mannen i nacken" eller "Vampyren". Ja det är en tolkningsfråga eller vilket humör betraktaren är på?

Carl Larssons tavla "Interiör från Furstenbergska galleriet" kom till museet efter Furstenbergs död. Salen där tavlan nu hänger liknar interiören från det hemmet.

Vidare såg vi Rembrandts "Batavernas trohetsed" där konstnärens ljussättning framhävdes.

Vi hade stundtals svårt och höra guidens berättelser. Wispers hade varit att föredra i denna miljön.

Nu tog vi en kort promenad till Röhsska museet. Ett museum för design, mode och konsthantverk från olika epoker och världsdelar. Här finns både permanenta utställningar samt tillfälliga. Den duktiga guiden visade oss en stor samling målade ”sniff-flaskor”. Vidare en samling av Netsuke (japanska för rotfäste) en sorts miniatyrskulpterad knapp som höll inro i en snodd bakom bältet (obin). Kimonon har ju inga fickor så därför fanns dessa inro, en typ av liten lackväska för mynt och annat. En Netsuke kan bestå av trä, bambu, elfenben, horn, ben, agat eller koraller.

Vi såg också utställningen "Nordiskt mode nu: Stickat och tryck". Det var nyskapande och visionär modedesign i gränslandet mellan mode och konst.

Inte utan att vi var lite trötta nu i ben och huvud. Efter en kort vila på hotellrummet åt vi en jättegod middag i hotellets restaurang.

Avresa dag två i strålande sol till Tjörn och skulpturparken Pilane, en mångtusenårig mötesplats för folk och kulturer. Pilane är naturens egen konsthall där gravfält har gjort avtryck i naturen och där dagens skulpturer fortsätter ge besökaren avtryck och intryck i form av olika konstupplevelser. Fåren som strosar runt i parken blir en naturlig del av helheten.

Pilane är privat och drivs av Pilane Heritage Museum under Peter Lennbys konstnärliga ledning. Sedan 2007 arrangeras varje sommar en skulpturutställning i parken. Några skulpturer återfinns flera år i sträck men de flesta är nya varje år. Ett verk av spanjoren Jaume Plensa, det numera ikoniska verket ANNA, är dock inköpt för omkring 10 miljoner kronor till Pilane. Det har vuxit fast på berget och ska få stanna, tyckte besökarna. ANNA är gjord i glasfiber och marmorpulver. Hon inger ett sådant lugn och förtroende.

Årets stora konstnärsnamn är kinesen Ai Weiwei med sju väldiga skulpturer från serien ROOTS. Iden till serien började gro under Ais vistelse i Brasilien Han dokumenterade skövlingen av den brasilianska regnskogen. Skogen brändes för att ge plats för odlingar och fauna och flora försvann. Trädet Pequi vinagreiro utrotades nästan helt. Ais skulpturer är avgjutningar av dessa sällsynta rötter och stammar som i vissa fall är över tusen år gamla. Skulpturdelarna formades noga och gjöts i järn till olika kompositioner. Den rödbruna, rostiga och jordiga färgen är i samklang med naturen. Vad figurerna ibland liknar får fantasin avgöra.

Fundamentet av Charlotte Gyllenhammar lyser rött emot oss likt hällristningar i relief eller fossiler i naturen. Den duktiga guiden berättade att Charlotte slog igenom 1993 med "Dö för dig", en upponedvänd ek hängandes över Drottninggatan i Stockholm. Vi ska se uppåt tycker konstnärinnan. Det finns en känslighet i avvikelseperspektivet. Just i dagarna sätts ett nytt träd upp på samma gata.

"Diagonala rum" och "Sitting figure" av Ingela Palmertz är verk som ligger nära konstruktivismen och dess geometriska former. Ingela är skulptör men också forskare i organisk kemi med alla dess molekylstrukturer. Det återspeglas i hennes verk. Det passar också bra in i naturen på Pilane.

"Pool" av Tony Craggs har funnits på Pilane i många år. I Helsingborg har vi en staty av honom utanför Dunkers kulturhus. Cragg är född i Liverpool men bor och verkar nu i Tyskland. Han har också en konstverkstad på Tjörn och han har också haft en skulpturpark på Djurgården. Ofta består skulpturerna av staplade skivor i olika format och lutningar. Han vill bryta av mot det som är rakt, fyrkantigt och platt. Skulpturerna är ”frysta ögonblick”, de kommer inte att välta!

Det fanns många fler skulpturer i olika former och material som så fint gjorde avtryck i parkens natur. Pilane är väl värt ett årligt besök.

Så upp i bussen och färd till Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn. Efter en god lunch blev det en guidad tur på utställningen Animal Kingdom. Den tar avstamp i Systema nature, Carl von Linnes inflytelserika bok om den komplexa samverkan mellan floran och faunan. Vi fick se målningar av botaniska verk från 1600-talet, initierade av Olof Rudbeck den äldre. Ofta målades djuren i naturlig storlek. De innersta rummen innehöll verk från vår tid. De speglade ofta klimatförändringar och människans ibland destruktiva roll i miljöfrågan. Tavlan "La Madre", om massutrotningen av en speciell grizzlybjörn i Californien satte spår i oss alla liksom Mark Dions "Utdöendets kabinett". På väggarna i entren till utställningen fanns Carlos Amorales verk "Svarta moln", 15 000 pappersfjärilar i 6 olika storlekar och former. De föreställer Monarkfjärilen som är utrotningshotad. En fjäril är vacker men hela väggar med fjärilar kan kännas hotfullt.

Nu var det åter dags för lite vila på hotellrummet och sen ännu en mycket god middag och trevlig samvaro. Solen och värmen har följt oss idag.

Efter en lång och god frukost nästa dag, tog bussen oss till Göteborgs Stadsmuseum. Här i det anrika Ostindiska huset från 1750-talet mötte oss en engagerad och kunnig guide. Vi fick en fin visning om Göteborgs långa och delvis dramatiska uppkomst. I år firar staden 400 år. Då det var holländare som byggde staden blev det innanför murarna många kanaler. Staden har, som många andra städer, brunnit och byggts upp igen. Alexander Keiller var en brittisk-svensk industri- och affärsman under 1800-talet. Han anlade den första mekaniska verkstaden i Göteborg (senare Götaverken). Guiden berättade att i verkstaden gjordes bl a den stora dammsugare som fanns på Tjolöholm. Vi såg också den första Volvobilen som rullade i Göteborg.

På andra våningen i museet visades en utställning om Sveriges första modehus, Augusta Lundin. Här återfanns många kläder som dottern Blanche Bonde burit, donerade av sönerna. Hon beskrevs som väldigt modeintresserad. Hon var en förebild och verkade som sin tids influencer. Många kläder sydde Lundins upp åt Blanche, ofta efter hennes egna instruktioner.

Så blev det lunch på Världskulturmuseet och en rundvandring med ännu en kunnig guide. Själva byggnaden från 2004, var ett enda stort konstverk. En avancerad konstruktion, ett fyra våningar högt glasat atrium och en bred trappa inuti som nav. Museet var för alla åldrar.

Utställningen "Demokrati finns inte – vi gör den!" Innehöll människors personliga berättelser. Största intrycket blev nog den krokodil från Papua Nya Guinea guiden pekade på. Krokodilens kropp var en slags metafor som dikterade hur dialog och beslut skulle genomföras. För att komma någonstans måste svans och huvud gå åt samma håll och grupper i opposition måste komma överens.

Korsvägar var en annan del av museets utställningar. Handelsvägar har i många tusen år korsat jorden. Intressen och åsikter korsas, samtal måste ske samt kompromisser göras.

Sista avdelningen blev "Världens spel" en utställning om spel och spelandet genom tiderna. Vi fick se 4000 år gamla brädspel, tärningar av olika storlekar samt spel vi inte visste fanns. Vi såg till och med spel som varit förbjudna att spela. Naturligtvis fanns också moderna, datoriserade spel.

Under hemresan i bussen konstaterade vi att vädergudarna hade varit med oss hela tiden. Bara ett litet ösregn vid ankomsten till hotellet. Vi hade varit med om ännu en mycket intressant och givande konstresa. God mat och mycket fin samvaro. Hoppas vi alla ses nästa år igen!

Vart då? Varför inte till Dalsland...

Västkusten 31/8-2/9 2023

Ulla-Beth Nilsson